Tankar från Danmarksgatan
Neurobiologin inleddes idag & vi sög i oss kunskapen som svampar. Jag minns extra tydligt den otroligt relevanta biten om hur man för många herrans år sedan borrade hål i skallen på folk - långt före narkosens tid vill jag tillägga. Detta gjorde man bl.a. för att, håll i hatten, de onda andarna skulle ha ett kryphål att ta sig ut igenom. En snilleblixt slog mig! Låt oss borra hål i skallen på de av våra tappra kamrater som skriver omtenta på onsdag - så deras tentaångest kan fladdra fritt iväg och kanske, om vi har tur - kan vi lära oss något om hjärnans anatomi?! En riskfylld plan, det får jag erkänna - men den är kanske inte så dum ändå?! Smaka på orden....
För övrigt såg jag att sal var bokad tills onsdagkväll (eller har jag helt fel nu) för inövning av några av de fantastiska framträdande som kommer att äga rum på fredagens tackfest. Inte ett endaste fadder-öga kommer att vara torrt, det är ett som är säkert!
Men dagen kom inte bara med glädje - åh nej. Det blir ingen fältsudie på onsdag... NÅÅÅÅGON hade glömt "förankra" det. ÅH-HÅ, jag tacka ja. En suck av besvikelse färdades genom salen när detta hemska uppdagades - men givetvis var det ingen som vågade säga något när den olycksfågel (nämner inga namn) som haft lite problem med förankringen ställde frågan "hur känns detta, vad säger ni?"
Någon kläckte ur sig ett litet "tråkigt..." men någonstans anade jag att majoriteten av klassen tänkt "FAN så skön! Sovmorgon! Schemafritt!!" Har jag rätt eller har jag rätt? Eller har jag kanske rent av rätt?
Ser fram emot morgondagen - massage står på schemat!
Livet é en fest!
Puss&Kram från Danmarksgatan!
För övrigt såg jag att sal var bokad tills onsdagkväll (eller har jag helt fel nu) för inövning av några av de fantastiska framträdande som kommer att äga rum på fredagens tackfest. Inte ett endaste fadder-öga kommer att vara torrt, det är ett som är säkert!
Men dagen kom inte bara med glädje - åh nej. Det blir ingen fältsudie på onsdag... NÅÅÅÅGON hade glömt "förankra" det. ÅH-HÅ, jag tacka ja. En suck av besvikelse färdades genom salen när detta hemska uppdagades - men givetvis var det ingen som vågade säga något när den olycksfågel (nämner inga namn) som haft lite problem med förankringen ställde frågan "hur känns detta, vad säger ni?"
Någon kläckte ur sig ett litet "tråkigt..." men någonstans anade jag att majoriteten av klassen tänkt "FAN så skön! Sovmorgon! Schemafritt!!" Har jag rätt eller har jag rätt? Eller har jag kanske rent av rätt?
Ser fram emot morgondagen - massage står på schemat!
Livet é en fest!
Puss&Kram från Danmarksgatan!
Kommentarer
Trackback
